Jag
jagar och jagar för att få besked om resan, när kommer hästarna?
Det plus allt annat som hänt har dessutom samverkat med svinkoppr,
eventuell halsfluss och feber inom familjen (alla drabbade av något).
Själv har jag varit så uppe i varv att maken sagt åt mig att ta
det lungt oh jag själv har sett mig i spegeln och inte rikgit känt
igen den som tittat tillbaka på mig. När vi igår skulle iväg
hängde plötsligt byxorna jag köpte under USA resan; inte alls så
snygga som när jag köpte dem. Vågen visade en någon lägre vikt
än vad jag brukar ha utan kläder! Tidigare i veckan lossande håret
oroväckade lätt. Så, trots att jag gjort många stressiga projekt
tidigare (tex gravid+ bröllopsplanering+ heltidsjobb+ 75%
distansstudier + mycket pyssel inför bröllopet+ häst, hund och
fästman+ husköp och flytt på 6 månader) verkar det här ta priset
för inte reagerade min kropp så här då. Den stora skillnaden är
att jag då oftast hade koll på vad som hände, nu är jag så
beroende av andra. Men, jag antar att det är självutvecklande det
här. Och, det kommer att vara värt det även om det just nu känns
tungt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar