Igår kväll kom maken tillbaka från hästarna (jag börjar blir bättre, men igår var han där). "Percy är inte klok" menade han. Hon ska bara vara med hela tiden. Jag försökte skrämma henne genom att krama henne framifrån, men hon ville bara ha mer... Hon är som en stor hund. Den första hästen som jag känner mig helt säker omkring (även om jag inte vet om det är så bra egentligen, jag kanske borde ha respekt för henne :-))
Yesterday evening my husband came back from the stable ( I start to get better but yesterday my husband went there). He said: "Percy is not sane". She just want to be with me all the time. I tried to scare her away by hugging her but she just wanted more... She is like a big dog. The first horse that I feel totally secure around (even if I am not sure that is a good thing, I probably should have some respect for her :-)).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar