Magiskt mörker

When we came back Mira and Tea came to say hello.

På sistone har jag ridit Calinka en hel del - Frida har motionerat Pepper. Igårkväll var jag återigen ute. Nu är det alltid mörkt när jag rider iväg (= barnen sover). Vi red en timmeslång tur som vi ofta inte tar på kvällarna. Där ingår en galoppsträcka på en gammal banvall. Så även i mörkert (en bra pannlampa löser det mesta). Det var nästan magiskt att galoppera fram i flera minuter, tätt mörker på sidorna och bara det vi såg som lystes upp av lampan. Calinka var dessutom härligt pigg och glad!

Roligast var Mira som följde med oss in när jag skulle sadla Calinka. Hon gick rakt igenom eltråden och var sedan runt i stallet. Vaddå att mamma och syrran var kvar i hagen? Brydde väll inte hon sig om...

Mira exploring the stable.

Magical darkness

Lately I have been riding Calinka a lot. Frida has been working Pepper. Yesterday evening I was trail riding again. Now is it always dark when I have time to ride (=kids are asleep). We went of for an hour on a trail that we have rarely used in darkness. On this road there is a part from an old railway  - perfect for cantering. It got nearly magical to canter along a straight line in the darkness for minutes. Darkness all around us and only a short distance in front of us that were lit up by my lamp. Calinka had a lot of energy!

Mira made me smile as she got thru the gate when I was tacking up Calinka. She wanted to see what we did and didn't care a bit that mum and her sister was still in the pasture.