måndag 31 december 2012

Gott nytt år

Eftersom vädret enbart erbjuder isgata och därmed svårt att motionera djur letade jag rätt på några bilder med ett par veckor på nacken... Kanske har jag Spotted Mountain Horses istället för Rockies?

As the weather gives icefilled roads and therefor a hard time to work the horses I found pictures that is a couple of weeks old... Maybe I have Spotted Mountain Horses instead of Rockies?

söndag 23 december 2012

Veckouppdatering

Bunny
Ännu en vecka flugit fram. Calinka har blivit lite moionerad och börjar komma igång igen, det känns bra. Percy har börjat hosta och det är så klart mindre positivt. Anledningen kan vara väderomslagen, kallt till fuktigt och regning och kallt igen. Men, efter att ha fått  täcke  verkar hon blivit  bättre, ett nytt sätt att bli lyxhäst kanske? I slutet av veckan hann jag äntligen med Pepper och tömkörde och promenerade honom. Kul! Sedan blev det  åter en tur med Calinka i dagsljus(lyx). Hon var pigg och busig och eftersom vi hade olika åsikt om galopptempot försökte hon lura mig genom att lägga in ett bocksprång när det gick för långsamt enligt henne... (Bushäst, men inget illa menat). Dessutom såg vi skogens konung, älgen, stå själv på ett fält.

Calinka
Bunny hann jag också ut med, troligen sista turen innan hon får det lite lugnare innan fölning. Först var det lite jobbigt att gå iväg, men när hon fick springa i snön kom hon på att det var kul. Plötsligt testade vi en kort galopp, hon verkar vara lika härlig att galoppera på som mina andra.. Nu blev det så få steg att jag inte säkert han känna ordentligt. Om det är magen, ovanan vid ryttare, glädje eller något annat, så fick det henne att ta ett bocksprång mitt i galoppen. Nåja inte heller detta språng var svårt att sitta kvar i. Oavsett hade vi båda väldigt kul!

Another week have passed by. Calinka has been excersied a bit and is soon up to more normal levels of work for her. Percy started to cough, and I don't really like that. The reason might be the recent changes in weather, cold, to wet, to cold and back to wet... Anyway, with a rug on her back she seems to be getting better. In the end of the week I finally found time to work Pepper, long reineing and a walk. I like that! The I got one more trail ride with Calinka (in daylight - luxery). She had a lot of energy and tried to trick me into canter faster by buck once when I didn't let her run fast enough according to her. And we saw the king of the Scandinavian forrest - a big elk at least half a kilometer away all alone on a field.

I also got time to take a short trail ride with Bunny. It was probably the last one before she is getting some more rest before having her foal.. First she found it a little bit hard to walk away, but when she got to speed up a bit she realised that it was fun. Suddenly we tried a short canter, she seems to have as nice canter as the others... Now I just got very few steps so it was hard to tell. If it was her stomach, happiness, that she still is not very used to carrying a rider or something else, she made a smal buck in the middle of the canter. Anyway, it was not hard to stay on board and we had a lot of fun!
 

söndag 16 december 2012

Veckan som gått

Tiden rullar på, särskilt kring jul.
Taking photo and long reining at the same time.
I tisdags fick mannen åka upp och fixa med lite saker kring stallet som behövde göras. Onsdag och torsdag tog Maria ut hästarna eftersom det var Luciafirande på dagis och julbord för min del. Under tiden lyckades Pepper skada sig på ett bakben, men när jag kom på fredag såg såret helt ok ut. 

Calinka fick ett lättare pass på fredagkvällen och sedan blev det då lördag. Vädret var riktigt ruskigt, med blåst och snö. Kanske inte konstigt att en överladdad Pepper skuttade omkring av överskottsenergi när vi gick på promenad. Nåja, han fick hoppa av sig lite och sedan blev det lydnadsträning. Innan det blev mörk hann jag även på ut Bunny en vända och hon levde upp till sitt namn genom att hoppa över snövallen ut från fältet där vi red.

Idag söndag tömkörde jag Pepper och han såg fin ut, sedan fick Percy och Calinka komma ut på samma tur som förra helgen. Percy var lite segare denna gång, men å andra sidan fick vi till en galopp inne i skogen! Det är en känsla att galoppera en häst och ha en handhäst med bakom som galopperar. Dessutom mötte vi 4 bilar, en familj med hund och barnvagn och en traktor på väldigt smal skogsväg. (Han fick stänga motorn av för att vi skulle kunna passera, det var bara en häst bred bredvid honom). 

Time flyes by, especially around Christmas.
At Tuesday my husband visited the horses to finish one thing in the stable that needed to be done. During Wednesday and Thursday Maria took care as I had Christmas dinner at work and Lucia celebration (special tradition in Sweden) at pre-school. During that time Pepper got a wound on a hind limb, but when I arrived at Friday he looked fine.

From Bunny back.
Calinka got some lighter work during Friday evening and then came Saturday. With a terrible weather, snow and wind. Maybe not strange that Pepper, with all to much energy jumped around just because when we took a walk. Well, when he had had time to jump a bit we walked back and worked with obedience. Before it got dark I took a short trip with Bunny and she lived up to her name my jumping some snow that had got into some kind of obstacle on our way back.

Today Sunday I long reined Pepper and he looked fine. Then I brought Calinka and Percy for the same trip as last weekend. Percy was a little bit lazier, but on the other hand we got a canter in the forrest. It is such a feeling to canter one horse and have a ponied horse canter behind. We also meet 4 cars, one family with a dog and a stroller, and a tractor on a very narrow road in the forest. (The tractor had to turn of its engine so we could pass as it was only just a horse wide beside it.)
Got to make a Christmas photo with Isac
All girls eating together

fredag 14 december 2012

1 år i Sverige/ One year in Sweden

För ett år sedan tog jag emot två trötta hästar. De hade rest långt. De var raggiga, det var mörkt. De visade sig bli Sveriges första Rocky mountain hästar. Så vad är mitt intryck efter ett år?

Först och främst -året har inte alls blivit som jag hade tänkt, men blir det någonsin det? Det har varit många motgångar, men i allt som betyder något har det blivit bättre! Mest av allt har jag imponerats av mina underbara hästar. Aldrig trodde jag att de så bra skulle följa beskrivningarna jag läst. Jag tänkte att beskrivningarna var överdrivna, men de har visat sig stämma oväntat ofta. Några exempel:
  • Pepper som stod still när han fastnat i staketet, trots rejält med el i tråden. Hur länge är det ingen som vet.
  • Percy som utan problem passerade en arbetade traktor och grävmaskin på en smal remsa väg. Hon var så lugn att jag lät min treåring son sitta kvar på hennes rygg.
  • Bunny som av misstag hamnade på sin första ridtur här med både lera, dike och vass och som gick fram som om inget påverkade henne. Innan dess hade hon bara 30 dagars inridning bakom sig, ett halvår tidigare.
  • Percys inridning, hon blev rädd, hoppade till för något när hon för andra gången bar någon på ryggen och istället för att bli orolig över vad som hände stannade hon bara lugnt innan jag knappt förståt vad som hände.
  • Pepper som följde mig utan minsta tvekan rakt ut i mörkret och iväg från kompisarna när han anlände till Sverige.
  • Bunny som efter bara tre gånger inte är särskilt svår att rida iväg på själv trots att hon egentligen är väldigt bereonde av sina hästkompisar.
  • Miljöträning med dem alla där de knappt reagerar på presenningar, paraplyer eller andra konstiga saker jag hittar.
 
....listan kan göras lång, och det tillkommer ofta nya saker.

Det mest negativa är att jag snart kommer att tro att alla hästar är så här lätthanterliga, att det går så här enkelt i alla fall.

Men det som jag på många finner mest speciellt är deras sätt att vara så kloka, så enormt villiga och arbetsmotiverade, deras vilja att så gärna göra människan nöjd och att de är så svåra att skrämma, lugna i de flesta situationer, milda, lätta, men ändå med massor av motor, framåtanda och vilja. Hur går det ihop? Det borde vara motsatser, men här får jag det bästa av båda världar.

Och än en gång - några av favoritbilderna från året.

One year ago  I received two tired horses. They had traveled far. They was furry and it was dark. They became the first Rocky Mountain horses in Sweden. So, what is my impression after one year?

First of all - they year didn't really turn out as I had planned, but does it ever? I had a lot of downs, but the things that really matters it has actually been better than I could expect. Most of all I have been impressed by my wonderful horses. I never thought that they should follow the breed description that well. I thought it was exaggerated, but I were wrong.  Some examples:
  • Pepper got caught in the electric fence , but just stood there until help arrived. For how long I don't know.
  • Percy passed by a working tractor and an excavator with only a small passage. She was so calm that I had my three year old son to stay on her back.
  • Bunny that, by mistake, got into much rougher grounds than I had planned for on her first with a rider in Sweden and behaved perfectly. Before that she had only been broken for 30 days half a year earlier.
  • Percy that during second time with a rider spooked and instead of being worried about the thing on her back stopped before I even understood what happened.
  • Pepper that followed me straight into the dark, away from other horses when he arrived in Sweden.
  • Bunny that after only three times alone on the trail is easy to bring along, even if she otherwise depends a lot on her friends.
  • First time without saddle and with bit..
  • The environmental training that I have done with them and that they hardly react on, tarp, umbrella or other strange things that I find.
.. the list is long ans is growing...

The most negative thing is that I soon is going to believe that this is how all horses are, that this is how simple it should be.

What I find the most fascinating is how they can be very clever, have so much will to please and to work and that they are so hard to scare, calm and confident, mild and easy going. Still with a lot of energy and motor. How does that work together? I have been used to get either or, but now I get the best of both worlds.

 And once more, some of my favorite pictures from the year once more.






 


söndag 9 december 2012

Handhäst

Idag testade jag något nytt - att ta Percy som handhäst medan jag red Calinka. Maria har provat ett par gånger tidigare i kortare etapper, men idag red vi runt en sjö, 8-9 kilometer. Det fungerade kanonbra och jag tror att det blev ett bättre pass för alla; istället för max en halvtimme per häst var vi nu ute en timme och tjugo minuter. Percy fick se sig om på en längre runda, men slapp bära på en ryttare vilket säkert underlättade för henne. Det här måste vi göra om! Att det dessutom var som att rida i ett vintervykort gjorde inte saken sämre.

Today I tried something new - to bring Percy in a lead rope while I trail rode Calinka. Maria has tried a couple of times before at some shorter distances, but today we made about 8-9 kilometers around a nearby lake. It worked fantastic and I think I was a better exercise for both. Instead of about 30 minutes per horse we were out  one hour and twenty minutes. Percy got to see some new stuff, but didn't have to carry a rider that must have made it much easier on her. We need to do this again! That is was like being in a winter fairytale didn't make it any worse.
Yesterday I made it possible to view the horses better, but this is "the full" picture.

lördag 8 december 2012

Snögalopp

Efter en hopplös vecka där all hästaktivitet blivit hindrad av än det ena, än det andra fick jag tid att tömköra Pepper, rida Bunny och fota lite...

After a hopeless week when something came in between me and working the horses I finally got a chance to long rein Pepper and take Bunny for a short trail ride.

tisdag 4 december 2012

Ridit Pepper

Igår red jag Pepper för första gången på länge. Han var pigg och lite spänd, vi har kommit ifrån varandra märkte jag. Kanske tar det också emot i hans kropp lite och varken väder eller underlag var heller perfekt... I alla fall gick det bättre och bättre och han mjuknade upp lite av dressyren. Nu hoppas jag bara att vi kan fortsätta på den inslagna vägen. 

Idag blir kanske ingen häst motionerad, eller så tar jag ut Calinka en kortare vända. Det snöar och blåser bra och tiden i stallet har blivit kraftigt begränsad av olika orsaker. Fast först ska jag ju ta mig dit överhuvudtaget - bara det kommer att bli spännande. I alla fall hann jag tömköra Percy också igår och hon sköter sig bra - även om det är urtrist att stå still mer än en halv millisekund.

Yesterday I rode Pepper for the first time in a long while. He had a lot of energy and was a bit tense, we seems to have drift apart a bit. Maybe his body complained a bit as well and the weather and ground wasn't perfect either.. Anyway, it got better and better and he softened a bit with some dressage. I just hope we can continue to work on a regular basis now.

Today I might not work a single horse,or I bring Calinka for a shorter trip. It is snowing and blowing and my time in the stable have been cut for a minimum by different reasons. But first I have to get there - just that is going to be something. Any way, yesterday I also got time to long reined Percy and she does well. She just finds the part to stand still totally irrelevant and unnecessary for more than half a millisecond.

Fryser de?/Do they freeze?

Termometern har krupit neråt, -8 grader eller mer har det varit de senaste dagarna. Därmed har jag på kort tid fått frågan om hur hästarna klarar kölden, troligen för att de går på lösdrift. Först och främst upplever inte jag att det är någon större skillnad på lösdrift som utebox. Mina hästar står gärna inne i sina hallar och kan, om de vill, tillbringa mer tid där än om de stod på box. Dessutom kan de gå ett varv om de blir kalla för att få upp temperaturen lite.
Det jag tänkt skriva om är hästars köldtålighet.  Av allt jag lärt mig ska normalhästen med vinterpäls inte ha några problem med temperaturer ner till – 15 och kunna klara temperaturer under det utan täcken. Kyla är inte ett så stort problem för hästen, den är anpassad till det (även om vi människor fryser). Förra veckan regnade det konstant i några dagar, vilket jag anser vara värre. Då riskerar hästarna att bli blöt genom pälsen vilket gör att de lätt börjar frysa, särskilt om det blåser och temperaturen ligger nära nollan. Därmed fick alla hästar täcken för att underlätta lite. Denna vecka ser de otäckta hästarna helt opåverkade ut.
För att underlätta för hästarna i kylan finns flera saker man kan göra:
·         Fri tillgång till mat, kan hästarna äta när de vill kompenserar de för  kyla mycket bättre.  
·         Ett bra väderskydd som alla hästarna i flocken får använda.
·         Vatten som inte är iskallt är en bonus.
Man får inte glömma att hästar är individer och att anpassa efter det och hur man använder hästen. Just nu har jag två hästar med täcken och två utan.  Percy och Bunny verkar opåverkade utan täcken och det är så de har genomlevt sitt liv tills de flyttade till mig. Calinka har jag, efter många år, lärt mig får ont i kroppen om hon inte har täcke och måste behandlas som en känslig porslinsfigur. För hennes del kan det räcka att vara utan täcke när det är ett par plusgrader så är det att boka tid med kiropraktorn. Sedan några år tillbaka kräver hon även halstäcke – annars får hon ont i nacken säger hon… Att överhuvudtaget borsta henne vintertid är ett projekt då jag inte vill låta henne stå utan täcken den minsta stund och ridningen sker självklart med ländtäcke. Pepper går också med täcke nu eftersom han verkar ha sträckt sig ett antal gånger i hagen under hösten. Jag räknar därför med att hans muskler är extra känslig, vilket jag också märkte när ”ontet” återkom lät honom vara utan täcke ett par dagar. I sammanhanget hjälper det säkert inte att han inte satt så mycket till vinterpäls så detta år får han gå med täcke. Nästa år får vi se.
Jag tycker också mängden arbete spelar in, en häst som blir svettig skulle jag inte släppa ut i denna kyla utan täcke. Då täcker jag heller redan tidigare på säsongen och hoppas på en något kortare vinterpäls, eller så klipper jag i värsta fall och lägger täcke på. Om hästen återkommer svettig gäller ett varmt täcke som andas och helst undviker jag för svettig häst när det är väl kallt. Däremot gillar jag inte att ha mer täcke på hästarna än vad som behövs. Återigen – individanpassning.



The temperature has been -8 degrees (Celsius) or less the last couple of days. I guess that, and the fact that my horses lives outdoors, is why I have gotten several questions about how my horses are doing with the weather. First of all, I don’t see a big difference between living outdoor and a nonisolated stall. My horses likes to stand in their shelter and can, if they like to, spend more time there  than if they have been in a stall. And if they freeze they can just walk for a while.
I planned to write about horses cold tolerance; from all I have learned horse (with wintercoat) shouldn’t have any problems with temperatures to – 15 degrees (Celsius) and be able to stand temperatures below that without rugs. Cold isn’t such a big problem for horses as they have adapted to that (even if humans freeze). To my, last week’s constant rain was harder on the horses. Then they risk getting wet thru the fur and start to freeze, especially if it is close to zero degrees and windy. Therefore all wore rugs last week, this week the ones that don’t seem to be just as usual.
To makes it easier for horses is a cold weather it helps to:
Unlimited access to food – they keep warmer much better if they can compensate by eating.
A good shelter that all horses in the group is allowed to use.
Warm water is a bonus.
But, you can’t forget that horses are individuals and to compensate for that and the work they are supposed to do. Right now two of my horses wear rugs and two doesn’t. Percy and Bunny don’t seem to bother, and they have been living there lives without rugs before they came to be. After many years I have learned to pamper Calinka like a fragile queen, otherwise her body get soar. As little as a  night without rug and a temperature just above zero can be enough to make it necessary to call the chiropractor. And since some years ago she also needs a neck cover – otherwise she tells me that her neck hurts… Just to brush her during winter is special as I hardly can get the rugs of her for a moment, and working her always demands exercise rugs. Pepper is also wearing a rug right now as he seems to have strained some muscles multiple times this autumn. Therefore I suppose his musckle are extra sensitive now and got that confirmed when he was without rug for a couple of days and got back his muscle stiffness. I guess it doesn’t help that he hadn’t put on a lot of winter coat either so this year he is going to wear rugs. Next one? – we’ll see.
I also think that the amount of work plays a part in how to dress the horse; I would not turn a wet horse back in the field during this time of the year without a rug. If I plan to work a horse hard I rather use rugs early and hope they don’t put on to much fur, and if they do clip them. With a sweaty horse a good rug is a must when they go back in the field. But, I don’t like to put on a lot of rugs if I don’t have to. Once again – individualization.

söndag 2 december 2012

Rockys i Europa

Då och då har jag funderat på, eller fått frågor om Rockis i Europa. Nu tog jag äntligen tag i det och har hittat lite svar. Enligt RMHAs databas ska det finns 410 Rockisar i Europa. Däremot råder det delade meningar om ifall det antalet stämmer. Vissa hästar kan ha flyttat ur Europa, några kan ha avlidit och alla föl och unghästar som ännu inte registerats finns så klart inte med. Oavsett vilket ger det i alla fall ett hum om antalet hästar.

När kom de första hästarna till Europa då? Efter lite sökande fick jag tag på schweizarna Ruth och Beat Urben. De skriver att de tog in två dräktiga ston 1998, två hingstar 1999 och två ston 2000. De har hört rykten om att det kan ha funnits en Rocky i Euorpa före dem, men aldrig lycktas bekräfta det, så troligen var detta de första hästarna. Däremot bor de inte i Scheweiz utan i Frankrike. De verkar också ha mycket information på sin hemsida, men eftersom jag inte förstår tyska kan jag inte läsa det.

Now and then I have been wondering about, or get questions about Rockies in Europe. I finally tried to find some answers. According to the RMHA's database there is 410 Rockis in Europe but the numbers is questioned. Some horses might have moved out of Europe, some might not live any longer and all foals and youngsters are probably not yet in the registry. Either way, this gives a clue about the numbers.

When did the first Rockies arrive in Europe then? After some searching I found the Swiss Ruth and Beat Urben.  The told me that they bought two pregnant mares  to Europe 1998, two stallions in 1999 and two more mares in year 2000. They have heard rumors about a Rocky in Europe before that, but have never found out anything more, so probably their horses were the first. But, they don't live in Switzerland, but in France. They also seems to have a lot of information on their web page, but as I don't understand German, I don't get it very well.

Helg - äntligen ridning

Percy
Så skönt med helg och bättre möjlighet att motionera hästarna. Lördagen blev det därför omkring 30 minuter med Calinka där jag provade att trava henne en bit. Hon vart glad och såg fin ut i bena när vi kom hem. Nästa på tur var Percy, på med sadeln och iväg. Vi var nog ute i sådär 40 minuter. Hon kändes väldigt säker på fötterna, men tycket att det var lite väl hårt så det blev nästan bara skritt. Däremot vågade vi oss över ett litet, litet dike och genom lite frusen lera. Percy var minst lika stolt som jag över hennes bedrift. Bunny försökte hela eftermiddagen övertyga mig att ta ut henne och till slut blev det hennes tur, men det fick bli tömkörning. Hon är så duktig med tanke på attdet är tredje gången! Pepper fick komma ut med Mimmi som tog honom på en promenad. Han lär haf haft en del energi.

Söndagen började bra med tömkörning. Han var väldigt tjusig jobbade bra, men hade massor med energi. Många fina galopper blev det däremot! Bunny fick sedan komma ut, andra gången jag rider henne och första gången vi går ut själva.
Calink
Lite otäckt var det, men hon skötte sig väl. Vi tränade på att gå iväg och att inte svänga hemåt i förtid samt att öka tempot utan att jag bad om det. Jag känner att hon lätt skulle kunna bli en häst som är seg på väg bort och springer hem, så kontroll och lyssna var dagens tema. Hon skötte sig så väl så att hon faktiskt fick ta en galopp på hemväg när hon bad om det. Jag hade precis sagt till henen att hästar som sköter sig mycket väl kan få fråga om de får galoppera, öka tempo etc, så jag antar att hon förtjänade det. Sista häst blev Calinka som fick jogga lite till idag. Hon är stel, men det lossar mer och mer när man rider henne lite och hon får bli lite varm och gymnasiterad. Som bonus såg vi sex hjortar som betade på ett fält.

Bunny
It is so nice with a weekend and better possibility to work the horses. During Saturday I brought Calinka out for about 30 minutes, mostly walk but we tried some trot as well. She liked that and her legs looked fine when we came back.The next horse was Percy, so I saddled her up and we went out for about 40 minutes. She walked very well on the snowy surface, but thought it was a bit to hard so we nearly almost walked. But we managed to cross a very small ditch and walk thru lightly frozen mud. Percy was as proud as me when she found the courage. Bunny tried to convince me to bring her all afternoon and finally I got to her and long reined her. She is very good, as this was her third time! Pepper went for a walk with Mimmi. She said something about him having some energy...


The Sunday started with long reining of Pepper. He worked very well, looked beautiful and had a ton of energy! Therefore he showed a lot of nice canters. Bunny was the next in line, the second time I sit on her back and the first time we head of with out company. It was a bit scary, but she behaved well. We focused on leaving home and not turn back home in advance or speeding up when not asked. I feel that she easily could be the kind of horse that is lazy while going away from home but that speeds up heading back home, therefore control and to listen became the focus. She did so well that I let her canter a few steps going home when she asked if she could. I had just told her that a horse behaving well actually could ask if things like that is ok, so I guess I owed her that. The last one became Calinka. She is stiff, but gets better and better the more she gets warm and I can bend her. As a bonus we saw six deers.
All horses got some snow in the fur at Saturday, but it was most visible in Bunny's coat (as the black ones wear rugs)