Tea såld

Nu är Tea såld. Stoet som jag redan när hon låg i mammas mage hoppades på skulle bli ett framtida avelssto till mig. Mitt första rocky föl. Men ibland sker förändringar och så blev det denna gång. Tea var egentligen inte till salu men så råkade Sylvia behöva låna henne över en helg. Helgen blev till en vecka och veckorna gick...

Och eftersom de är en så bra matchning så fick jag lov till att släppa Tea och ändra mina planer lite. Jag tror Tea hittat ett bättre hem än mitt och varför skulle jag förneka henne det? Nu blir hon mattes ögonsten och kommer få så mycket uppmärksamhet. Det kan hon aldrig få hos mig eftersom jag har ett antal hästar. Det finns inte tid och möjlighet att låta henne blomma ut så som hon kommer att kunna göra hos Sylvia.

Det betyder itne att jag tycker att mina hästar har ett dåligt liv hos mig; jag tror de har det bra. De får röra sig på stora ytor, får leva flockliv och vara med om lite allt möjligt. Men hur mycket jag än tycker om dem så räcker inte min tid till att ge var och en av dem samma sak som om de har en egen ägare med mycket tid. Självklart beror det även på hästen vad de föredrar men Tea gillar att få vara i centrum. Så jag sålde henne.

Tea is sold

Now is Tea sold. The mare that I hoped would be a future broodmare even before she was born. My first rocky foal. But sometimes things change and they did this time. Tea wasn't for sale but Sylvia needed to borrow her for a weekend and that turned into a week and then it became more weeks...

As they are such a good match I had to change my plans. I think Tea got a better home than my and why would I refuse her that? Now she becomes the apple of the eye of her owner and gets a lot of attention. She can never get that at my place as I have more horses. There is not time to let her flowerish that much as she will do at Sylvia's.

It doesn't mean that I think my horses don't have a good life at my place; I think they have. They have big spaces to move around within the herd and I let them try this and that. But even if I love them dearly I can't give them as much as if I had only one horse. Of course it is also up to the horse what it like and I know Tea loves to be the center of attention. So I let her go.

När det blir alldeles rätt

För ett par veckor sedan hörde Sylvia av sig och undrade om hon kunde få låna Tea eftersom hon skulle iväg med en av sina hästar en heldag och den andra skulle bli själv. Tea gick där i somras så hon känner ju de två så självklart kunde hon vara där några dagar. 

Sylvia promenerade upp Tea en kväll och efter bara några dagar insåg jag att Tea nog borde stanna kvar. Sylvia har alltid haft ett gott öga till Tea och sagt att hon är så mysig. Det blev snabbt tydligt och minskade inte när hon började jobba henne lite. Så, Tea stannar där ett tag framöver. Vi hade innan pratat om att hon skulle ha Bunny hos sig, men det är klart Tea hon känner extra för.

Det är säkert  roligare för Tea att få full uppmärksamhet av någon som verkligen fallit för henne än att vara en i mängden i min flock, även om det säkert inte heller är så illa. Och det viktigaste är att mina hästar har det bra!

Sylvia är (minst) lika kompetent som jag på att få henne certifierad så det ser jag inte som ett probelm. Däremot är Tea väldigt grön och vinglig så vi får se om hon kommer att hinna bygga upp sig så mycket som krävs innan hon fyller tre år.

Så, det börjar bli tomt hemma när tre flyttat på ett par månader, men det känns bra att veta att Tea har det bra! Och inte är hon långt borta heller.

When it turns out right

A couple of weeks ago Sylvia wondered if she could borrow Tea when her horse went to the vet and the other would be alone during the day. Tea was there this summer so she already knew both horses. Of course she could borrow Tea.

Sylvia walked Tea to her place late an evening and shortly afterwards I realized that Tea should stay. Sylvia has always liked Tea and when she started to work her a little she was even more hooked. So, Tea stays a little longer. We had talked about her borrowing Bunny before this, but obviously it is Tea that should be there.

I think that it s more fun for Tea to be cared for exclusively than to be one in my herd (even if I don't think that is bad either). And what I care about most is that it is good for my horses!

I don't need to worry about the certification either. Sylvia is (at least) as competent as I am to deal with that part. Still, Tea is very green so we aren't sure that we are going to make it before she turns three.

It starts to get empty at home (three horses has left in a couple of months) but I have a good feeling about Tea! And she isn't far away.

Pepper barnvakt

Under avvänjningen har Pepper fått sitta barnvakt. han sköter det bra och fostrar sina barn men är också snäll och tillåter dem en del. Joe har setts äta på sin fars svans...

During the weaning Pepper has been baby sitting. He does that well, teaching his offspring good behavior but also plays with them. Joe has been seen chewing on dads tail...

Teas inridning påbörjad

Eller egentligen påbörjades den för länge sedan genom hantering, promenader, tömkörning.... I alla fall, det nya är att jag satt på henne igår! Percy och Bunny fick göra lite hinder i hagen och så skulle jag leda Tea och Mira tänkte jag. Jag har tränat Tea vid uppsittningspallen ett par gånger,  hon står stilla och jag låter benet glida över ryggen.  Denna gång förde jag över hela min kroppsvikt och så satt jag där på henne. Och red iväg ut i hagen. Över den smala vattenmattan, vidare över presenningen och upp förbi paraplyet för att sedan gå till stallet igen. Barbacka, bettlöst. 2-3 minuter totalt kanske. Så duktig tjej! Hon reagerade aningen när min hjälm kom emot grenar i ett träd men var annars helt cool. Nu fortsätter vi med det här ibland framöver. Max fem minuter varannan vecka.

Konstigt nog, med tanke på stycket ovan,  förordar jag inte ridning av unga hästar och tycker det verkar som om många jobbas för mycket, hårt och tidigt. Det fick jag först upp ögonen för via Deb Bennet och denna artikel. Sedan finns flera andra rapporter som säger att det är bra att konditionsträna och stärka hästen tidigt för att öka hållbarheten. I min värld måste de två inte vara oförenliga eller samma sak. För styrka och kondition kan man lika gärna ha med den unga hästen som handhäst eller köra den. Även om det gäller att tänka efter även här hur och när man arbetar den unga hästen så att det bygger upp och inte sliter ut hästen. Skillnaden, som jag ser det, är att den korta tiden jag tillbringade på Tea rygg har jag svårt att tro att den skadar. Jag hade inte heller några större krav på henne - hon fick göra sådant hon tidigare gjort på töm utan problem. Med det upplägg jag tänkt blir det mer av ett miljöträningsinslag precis som det att tömköras, gå som handhäst, kolla på hinder etc. Jag tycker att det gör att hon får en mjuk start över lång tid till sitt liv som ridhäst.

( Men, jag kan inte rekommendera att sitta upp på en unghäst för första gången själv, i mörkret i en hagen med stenar och träd barbacka och bettlöst. Men har man en cool Rocky som man känner väl kan det bevisligen gå bra. Jag skulle aldrig gjort det om jag hade tvekat och hade något hänt hade jag bara försökt glida av Tea så fort jag bara kunnat. Säkerhet är viktig! )

Tea's  transformation to riding horse has begun

Or it was started long time ago with handling her, walks, ponying her, ground driving... Anyway, the new thing is that I sat on her back yesterday! Percy and Bunny got to do some obstacles in the pasture and then I planned to lead Tea and Mira threw it as well. But, I have worked Tea close to the mounting block a couple of times so I parked her there and let my leg slide over her back. Only that this time I transferred all my weight so that I was sitting on her. We walked away out in the pasture, over the water mat and the tarp, walking up to the umbrella and then back to the stable. Bareback and bittless. 2-3 minutes in total maybe. Such a good girl! She only reacted a little when my helmet got in contact with a branch from a tree and made some noise. Now we are going to continue with this. About five minutes every second week maybe.

It might sound strange, but I don't like to start horses very young; I think ti seems as many people ride there young ones to much and too early. I got my eyes on the problems that can happen by starting to young many years ago from Deb Bennet, especially this article. There are other reports that says that to strengthen the horse it is good to start young. To me that isn't a contradiction - to get strength you don't need to ride the horse - to drive them or pony them is only two other possibilities. Still, you need to think more about how to work the young horse and when so you don't do too much harm. But to me there is a huge difference if I spend a few minutes on Teas back or if I start to work her for 30 minutes and ask her of new and for her complex things. Now it was a familiar environment and familiar exercises. To me that is more like a part in the environmental training, like being long reined, pass obstacles, be ponied etc. To me that only gives her a long and slow start of her life as a riding horse.

(But I can't recommend to get on your  youngster by yourself for the first ride. Especially not in the dark, in a pasture with stones and trees bareback and bit less. But, with a cool Rocky it can work out fine.Still, I should never have done it if I had any doubts about that it should go well. And if something hadn't felt 100% I would have slide of her back as fast as possible.

PSSM - Polysaccharide Storage Myopathy

För ett par veckor sedan dök en diskussion upp på olika Rocky-forum på internet. De rörde sjukdomen PSSM - Polysaccharide Storage Myopathy

. PSSM är sedan tidigare känd från ett tjugotal raser, främst kallblod och vissa amerikanska raser som Quarter. Nu visade det sig att några Rockys hade testat positivt för sjukdomen efter att de uppvisat symptom.

PSSM är en musklesjukdom som innebär att glykogen lagras på ett onormalt sätt i musklerna. Det i sin tur gör att hästen lätt får korsförlamning. Idagsläget känner man till en genetisk orsak för sjukdomen som man kan testa för. ( Det finns även hästar som får korsförlamning som inte har den genvarianten). Tyvärr räcker det med en uppsättning av den kända genen för att hästen ska kunna få problem. Olika individer verkar drabbas olika kraftigt. 

Eftersom det är så nytt vet man ännu inte hur stort problemet är hos Rockyn. Det är färre än tio hästar som testat positivt och dessa är alla nära släkt. Hur många som testats med begativt resultat vet jag inte, men troligen har få testat om man inte misstänkt problem. En stor del i behandlingen av PSSM består i att hästen inte ska äta kraftfoder och inte bästa kvalitén på grovfoder samt motioneras regelbundet. Eftersom många Rockys hålls på lösdrift och inte serveras kraftfoder kan det finnas drabbade individer som man inte märker har probelm eftersom de redan behandlas på ett sätt som minskar symptomen. Även hästar som uppvisat problem kan bli mer eller mindre symptomfria med rätt omhändertagande och kan fungera bra som ridhästar.

RMHA har reagerat kraftigt på vad som framkommit och arbetar på att se till att de som testar kan göra detta och få det registrerat i rasförbundet. De har även gjort ett formellt uttalande om hur de ser på saken och där det hela förklaras mera i detalj.

I och med detta kommer troligen PSSM statusen hos Rockyn bli mera känd, flera uppfödare säger att de tänker testa sina hästar så fort RMHA har fått till sin lösning eller tidigare om det tar för lång tid. Först när många hästar testats går det att avgöra om det är ett litet eller stort problem. 

Personligen kommer jag att testa mina avelsdjur så fort de meddelar hur de vill att man ska gå tillväga och senast innan de avlas med nästa gång. Skulle någon av mina hästar visa sig ha genen kommer den med största sannolikhet inte bli kvar i avel.

This is a post about that PSSM has been found in the Rocky breed. RMHA has written a statement about where they stand. I plan to test my herd when RMHA got all details set and before breeding begins. If any of my horses has the gene they probably is removed from further breeding. 

Ambitionsnivån ändras genom livet

I might be 14 years old and my riding my wonderful anglo-arabian that was 26 at that time.

Som tonåring var min målsättning att hästen skulle jobbas sex dagar i veckan, året runt och omkring en timme. Trots att jag flera år hade en drygt tjugofemårig häst och aldrig tävlade eller åkt till tränare med mina hästar ( mina föräldrar vägrade bestämt köra hästsläp). Nästan alltid red jag på de hästar jag hade, red ut i skogen hela vintrarna jag kan inte minnas att jag hade någon pannlampa i mörkret. Väder och vind fick man bara acceptera.

From the same day. Passing by Ullekalv, guess my father got out and took out picture. My sister is beside the door.

 

 

När jag som nittonåring köpte jag min första häst Calinka insåg jag att det kanske inte gick att få in riktigt lika mycket arbete. Det blev vanligare med två vilodagar i veckan och passen blev ofta snarare omkring femtio minuter (de flesta uterittsslingor tog den tiden för oss). Dessutom en belyst ridbana! Långsamt blev det fler pass från marken, löshopning, tömkörning, löslongering...

20 something doing dressage with Calinka.

En vattendelare var nog när jag fick första barnet, det minskade än mer på motionen. Calinka blev i sämre form än någonsin. Sedan kom det in flera hästar och en mängd hinder på vägen i form av förkylningar, jobbresor, ytterligare graviditet.... Så nu blir jag allt bättre på att jobba häst på kort tid, gärna flera på samma gång, från marken och med så lite utrustning som möjligt. Ridpassen är oftare 30 minuter än 60 och jobbas alla hästarna varannan dag tycker jag det går väldigt bra... När regnet öser ner föredrar både jag och åtminstone Calinka att träna trick inomhus ( övriga verkar inte heller missbelåtna).  Undrar hur det blir framåt till?

Jag kommer nog aldrig att återgå till att jobba alla hästar en timme om dagen sex dagar i veckan främst under sadel. Däremot hoppas jag på bättre kontinuitet och mer arbete. Men, alla roliga sätt att jobba häst utan att rida skulle jag inte vilja vara utan!

Ambitions change thru life

Now days: Pepper in the pasture

As a teenager my goal was to work my horse six days a week for about an hour. Even as I had a horse that was twentyfive years when I started that idea, never competed or took lessons with that horse (my parents refuse to drive me anywhere with a horse). I almost always spent time on the trails all year around and I can't remeber that I had any head lamp even in the darkness. The weather was just to accept.

When I turned 19 I bought my first own horse (before I had only borrowed or helped neighbors) and realized that I might not have really as much time to spend with my horse. It got more common with two days of each week and I usually only spent about 50 minutes in the saddle (mostly because the trails I had access took that time for us to complete). We also had a lit up arena so we started to spend more time there, beginning to learn how to long rein, jump without a rider, work the horse free...

Now days - working horses together with my kids.

I guess one big change came with my first child, that made me work my horse even less. Calinka got less fit than ever. Then I got more horses and ton of obstacles in the form of colds, trips with work, one more pregnancy... 

So I get better and better to work my horses quickly, preferably more than one at the same time and from the ground with as little equipment as possible. It is much more common that I spend 30 minutes in the saddle at a specific horse than 60 and that the horses works every second day if I have a good period and have enough time... When the rain ours down both me and my horse prefer to stay indoors and do some trick training. I wonder what this is going to turn into?

I don't think that I ever is going to work all my horse an hour a day six days a week mostly under saddle. But I hope they get better conditioned and more consistency in my work. And I really hope I am going to continue to work my horses in a lot of different ways!

Unghästträning

Jag tror inte på att jobba hästar för hårt i tidig ålder - däremot tror jag på att långsamt vänja dem vid olika saker och låta dem vara med. Därför låter jag Tea få prova olika saker då och då, särskilt när hon är så sugen på att få vara med. Nu senast blev det att testa tömkörningsgjorden. Inga problem sa Tea, men jag insåg att gjorden var alldeles för stor.

Working young horses

I don't believe in working young horses to hard to soon. But I believe in slowly get them used to things and let them join. Therefore I let Tea try things now and then, especially when she wants to. Recently she got to try the girth I use for long reining. No problem was her thoughts, but I realized the girth is to big for her.

Säkerhet

Idag blåste det bra. Jag vet att Pepper kan reagera på det och jag varnade Sandra som skulle rida honom. Det verkade fungera bra på ridbanan så de gav sig iväg på grusvägen bortåt. De kom inte långt innan Pepper bockade. Antagligen på grund av överskottsenergi, han får ofta det när det blåser.  Sandra klarade av bockningen men böjde honom klokt huvudet in mot sadeln så att han inte skulle kunna bocka mera. Problemet var bara att sadlen då snurrade runt och hon låg plötsligt på marken.  Jag var i stallet och tog snart emot Pepper som kom tillbaka i galopp md sadeln under magen.

Stackars Sandra linkade långsamt tillbaka, men säger att det bara bör vara en muskelskada.

Själv är jag glad att det inte var som jag befarade när jag tog emot Pepper - att Sandra släpats efter honom. Stigbyglarna hade nämligen lossnat från sina fästen och satt fast i Peppers svans. MEN, det fick mig att än en gång komma ihåg hur viktigt det är att stigbyglarna kan lossna och att stigbyglarna i största mån förhindrar att man fastnar bakom hästen. En olycka händer så lätt.

Hur hade vi kunnat förebygga detta? Jag rider alltid med förbygel på min bomlösa sadel. Hittils har jag aldrig känt att den har varit på gång att glida runt, men tog rådet från vännen som rekommenderade mig sadlen. Hon hade känt av det, men hon har å andra sidan en mera tunnformad arab som saknar manke. Idag glömde Sandra att ta förbygeln och det fick hon betala ett högt pris för.

Jag var rädd att Pepper blivit skrämd av händelsen, men han brydde sig inte när jag sadlade honom och longerade honom ett par varv.

Safety

The stirrups that "fell of", Luckily they are easy to attach again.

Today it was windy. I know that Pepper can react to that and warned Sandra that rode him. It seemd to work fine at the (outdoor) arena so they headed of along the road. They didn't come far away before Pepper bucked. Probably because of to much energy, he gets that when it is windy. Sandra managed the buck and wisely bent his head close to the saddle so he couldn't buck more. But, when doing so the saddle slipped and turned t the side - and Sandra found herself on the ground. I were in the stable and soon Pepper showed up with the saddle under his belly.

Poor Sandra limped slowly back, but thought it to be only a muscle damage.

I am happy that it wasn't as I suspected when Pepper came back - that Sandra had been dragged behind him. The stirrups had fell of and got tangled in Peppers tail. BUT it got me to once more remember how easily something like that happens and how important it is that the stirrups can be released form the saddle and to use safety stirrups to minimize the risk to be dragged behind the horse- An accident happens so easy.

How could this have been  hindered? I always use a breast color with my treeless saddle. So far I have never felt that the saddle has tried to turn around, but I took the advise form the friend that recommended me the saddle. She has nearly been going around and, but she has a more round shaped Arabian with less protruding withers. Today Sandra forgot the breast color and payed a high prize for that.

I were afraid that Pepper got scared after this accident, but I could saddle him up without any problem and loung him some laps, so I think he i fine.

Träckprov, promenad, avvänjning och utfodring

Idag blev det äntligen gjort - träckprov. Jag skulle ha ordnat med det i våras, emn det visade sig inte helt enkelt att få till prov från fyra hästar samtidigt en dag som det gick att posta. Särskilt inte när man var höggravid och jobbade heltid. Men, nu är det postat, ska bli intressant att se resultatet. (De avmaskades istället ändå).

I övrigt bestämde jag att det var dags att börja utfodra lite i hagen så de fick en mindre mängd hösilage i hagen, ännu finns en hel del gräs kvar, men det är bra om de får börja vänja in sig så att övergången inte blir så snabb.

Medan jag fixade med träckproven och hösilaget lät jag separera på Tea och bunny i olika hagar. Tidigare har de bara varit i olika boxar inomhus. Det gick bra, Tea sprang ett par varvoch hängde lite vid grinden, men åt efter ett tag med de andra i flocken. Bunny tog det ännu lugnare. Egentligen hade jag tänkt vänta med avvänjningen, men kasnke att jag börjar dela dem varannan dag snart - då slipper jag ha en ensam häst de gångerna. Just nu är ju antingen Pepper eller Calinka själv och även om de tar det bra trivs de bäst med sällskap. När Tea är avvand kommer det att lösa problemet.

Motionsmässigt då? Promenad med Bunny och Calinka (och barnvagn och Mika) och promenad med Pepper.  Pepper har blivit riktigt trevlig att promenera med och jag känner mig ofta väldigt lugn och harmonisk när jag är ute med honom. Bäst att hålla sig på vägarna nu - älgjakten började idag.

Walk, weaning and feeding

Today I finally got it done - poop test for worms. I should have done that in the Spring, but it turned out to be hard to get a sample form all horses a day when I could put it in the mail. Especially when pregnant and working full time. It is going to be interesting to get the results (And the horses was wormed anyway in the Spring instead).

I also decided to start feed some hay to get them some time to adapt to the new food. There is still grass  to eat, but a slow change in feed is best.

While I collected the poop test and brought hay I put Tea in one pasture and Bunny in the other (both together with other horses). They have only been separated indoors, but it worked out fine outside as well. Tea whined a little and run a couple of laps, but soon started to eat hay. Bunny was even calmer. I had planed to wait longer to separate them, but until I do that I will have one horse alone every day (Pepper or Calinka). Both do fine alone, but prefers company.

Exercise? I took Bunny and Calinka for a walk (with the stroller and Mika) and the another walk with Pepper. Pepper is really nice to walk with most day and I often become very harmonious when I do. But for now on we keep us at the roads - the moos hunt started today.

"Rytmhalsband"

This one has colors perfect for Percy.

Rythem bead bells är något som jag stött på några gånger, främst på utländska sidor för gångartshästar. De ska vara bra på många olika sätt: göra att man hörs när man kommer, vara vackra/smycke på hästen, lugna nervösa hästar... Ja listan verkar lång. Själv är jag mest intresserad av en annan egenskap; att de ska hjälpa (gångarts)hästar och ryttare att hitta rätt i gångarterna.

Som ofta blir det en "fixa själv" variant för mig. Så även denna gång. Det är egentligen bara ett halsband med bjällror.  Nu ska vi bara se om det fungerar som jag hoppas. Första testet är positivt, ingen av hästarna har reagerat på halsbandet negativt och Sandra hörde skillnad på trav och tölt.

Rythem bead bells

The pink one is a little tight at Pepper.

Rythem bead bells is something I have seen sometimes, mostly at gaited horse websites outside Sweden. They are, according to the site god in a lot of ways: they makes animals hear when you come, they are beautiful, they calm nervous horses... The list is long. I am most interested of that some tell that it makes it easier for the (gaited)horse and rider to find the gaits. 

As often I "do it myself". It is basically a necklace with bells. Noe I only have to see if it works as I hope. The first test worked out well, none of the horses got afraid and Sandra could hear a difference.

Isac helped me to do this one - here he tries it at Calinka.

The pink one suits Bunny better than Pepper according to size.

Rythm Beads video

A short movie that shows the sound in walk.

Foderstat

Jag brukar alltid räkna på hästarnas foderstat. Ofta har jag använt mig av något program på nätet som Freefarms med förra året ordnade jag med ett excelark som räknar åt mig. Mest för att Freefarm inte klarar av dräktiga ston eller växande unghästar. 

Självklart kan man inte gå slaviskt på den beräknade foderstaten, men jag tycker att den ger en bra fingervisning coh kan faktiskt spara pengar. Tidigare år har jag ofta haft alldeles för lite protein - och då blir det till att köpa proteinfodermedel. I år däremot var det mycket protein i fodret, bra med energi och vettig med calcium och fosfor. Värdena är så bra att om de vuxna hästarna äter omkring 10 kg per häst och dag (och det gör de troligen enklet, jag skulle tro att de äter mera) så får de hela sitt behov och mer därtill. Så, lite selen får tillsättas eftersom det är bristvara i Sverige, men annars verkar det som om allt redan finns. Nåja, något får jag köpa för att kunna ge dem en eller ett par handfullar var när de kommer in.

Det känns nästan för bra - så jag kommer nog att kolla igenom mina beräkningar både en och två gånger till... Men Freefarm verkar ge mig samma resultat, så det bör vara rätt...

Och ja, jag har faktiskt läst en univeristetskurs i utfodring (på SLU) så lite koll ska jag ha.

Feeding

I usually always calculate the horses feeding. I have often used some program at the internet, like Freefarm, but last year I made myself an Excel sheet. Mostly as Freefarm don't deal with pregnant mares or youngsters.

Of course the calculation can be view as the only truth, but it gives a good hint and can save money. Earlier years I have had to little protein - so I had to buy grain with a lot of protein. This year the protein level is filled up, as well as energy, calcium and phosphor. It is so good that I don't have to add anything if the grown up horses eat about 10 kilos each all their needs are filled 8and I think they might eat even more...). I probably have to add some selenium as that is always to little of that in the Swedish soil, but other wise it seems to be ok. Well, I have to get something that I can give them a hand full of when they come inside.

I nearly feels to good to be true - I guess I am going to re-calculated it more than once... But Freefarm seems to give me the same results, so I should be correct...

...and yes, I have taken a  course at the University in horse feeding so I should have some knowledge.

Boxvila

Om jag nu måste ha häst på boxvila måste jag säga att det är väldigt bra ordnat nu: De vilande hästarna står mitt i lösdriften så övriga hästar söker sig dit. Dessutom ger placeringen vettig överblick över ena hagen och en möjlighet att se kompisar även när de är en bit bort. Det hela blir komplett med en liten rasthage utanför. Då får de lite större yta och bäst av allt: möjlighet att hälsa över staketet på alla hästarna. Det är ändå stort nog att komma undan och vid behov går det att se till att andra hästar inte kommer nära nog för att nosa. Enligt mig är det bland det bästa man kan ordna om en häst behöver stå på boxvila - så många behov som möjligt uppfylls. (Skulle det vara så att hästen inte trivs med att ha hästar så nära inpå sig går det så klart också att ordna.)

Och - Emblas ben är mycket bättre och har rätat up sig fint. Nu får hon vara ute mycket mer om dagarna.

Stall rest

If I need to have a horse staying indoors at rest all day long I have to say that I like to do it as I have it now. The horse that rests has the stall in the middle of the shelter. Then the other horses often come by and the horse have a fairly good view over one of the pasture -being ale to watch the friends even when they are at a distance. To complete the place they also got a very small pasture straight outside. That way the horse get some more space, but not much possibility to move to much. The way I have it made the horse in the stall can interact with its friends over the fences, but has enough space to get away and not be forced to socialize. As good as it can be in my opinion if a horse have to be kept alone in a smaller area. (If the horse in the stall wouldn't like the others to be so close, that could also be looked after).

And - Embla's leg is much better and has straighten up  nicely. Now she spends more time in the pasture.

Man och halstäcke

Det här med halstäcke under en längre period är verkligen inte skönhetskuren för manar. Mina täcken brukar inte ge ett skav, men manen... Alla hästarna har slitit extra på den. Pepper må ha lång man, men den nedersta delen har tunnats ut betydligt tack vare sommarens flugtäcke med hals, men även under vintern slet täcket utan hals lite på manen. Flätor verkar hjälpa något, men när de kliar sig lite över sommaren (pga värme och insektsbett) verkar inget hjälpa. Att låta dem stå inne när insekterna är ute för att hålla manen fin tycker inte jag är någon lösning...

Calinkas mane right now - and it has been growing - seems as it is the rug during winter that does the most demage.

Calinkas man är dessutom den värsta - hon får ont i musklerna i halsen när det är kallt ut och går därför med halstäcke största delen av året. Och tja, så mycket man har hon inte kvar tyvärr (en gång var den vacker). Nu söker jag efter bra tips för att lösa detta.

Mane and rugs

The thing about rugs with a neck is that they just isn't the beauty treatment for the mane. My rugs usually don't give any rubbing, but the mane... Pepper might have a long mane, but the lower part has been much thinner thanks to the this summers fly rugs. But even the rugs during winter made damage to the mane. Braids seems to help a little, but when the horses scratches themselves (because of heat and insects bites) nothing seems to help. And I don't find it to be a good solution to keep them indoors while the insects are out just to keep the mane nice.

Calinkas mane is the worst - she get muscle ache when cold outside and therefore wears a neck cover most of the year. And well, she don't have much mane left (once it was pretty).  So, I need good advices how to keep the manes nice with rugs.

Eksem

Sommareksem hos häst är något jag fasar inför. Jag vet inte hur vanligt det är hos Rockyn, jag har hört om ett par fall som skulle kunna vara det. Av allt jag har kunnat förstå är det alltid en risk när man importerar häst och den då utsätts för ett helt annat insektstryck och andra insekter än vad den är van vid. Förra året täckte jag därför Pepper och Percy en hel del, men i år har jag låtit dem gå mera utan täcke. Men, man bör vara försiktig flera år.

Därför blir det täcke på så fort de visar minsta tendens till att klia sig något mer än vad jag anser normalt. Alla hästar kan ju få lite klåda av de insektsbett de får, men när de börjar klia sig så man eller svans börjar ruggas eller ett antal dagar i rad och neem oil inte hjälper då blir det täcke på. Bättre att vara för försiktig känner jag. För skulle någon av dem utveckla eksem blir det så oändligt mycket mera jobb och lidande för hästarna.

Och nej, ingen av hästarna har eksem idag - Calinka är den som är värst drabbad av insekterna. Hon kliar alltid svansen ordentligt på våren/början av sommaren och attraherar väldigt många blinningar och bromsar. Så, det blir ofta flugtäcke för henne. Bunny har i år reagerat på något och fått små utslag över kroppen, som av insektsbett. Så, även hon får bära täcke dagar när insekterna är aktiva.

Flughuvor används också - vi har mycket flugor. Utan dem blir hästarna lätt lite röda eller rinniga i ögonen, även om det också är individuellt hur känsliga de är.

Sweet itch

Sweet itch in horses is something that I dread. I don't know how common it might be with the Rocky, even if I have heard about a couple of cases that might be what I fear. But, I have understood that it always is a risk when importing a horse and it is into a totally different amount and type of insects than used to. Therefore Pepper and Percy wore rugs most of the summer, but this year I have let them stay more without it. But I have to be careful for years.

I cover my horses as soon as they show the least signs to scratch more than I think would be normal. Of course all horses can get a little bit itchy by mosquito bite, but when mane or tail starts to show signs of rubbing or I seem them scratch multiples days and the neem oil that I usually use helps. Better safe than sorry. Cause if someone would get problems they would suffer and there would be a lot of work. It is much easier to try to prevent.

And no the one having most problems is Calinka - she always scratch her tail each spring/beginning of summer and get always a lot of bites of those bigger insects and therefore is the one being most in fly sheets. Bunny has been reacting to something - but it is with small lumps all over her body - not the sweet itch
version. Still, that makes me let her wear rugs days when insects are active.

And fly hoods - well we have so many flies and they tend to get in the eyes all the time if they don't get any protections, sometimes making the eyes a little red or full of tears.

Ihopsläpp Pepper, Bunny och Tea - bildbomb

Jag tycker att en bra hingst ska kunna gå med ston och föl. Det finns ingen anlending för en hingst att vara elak mot fölen - han får inte fler avkommor för det. Men innan man provat vet man så klart inte hur hingsten reagerar. Pepper har inte verkat bry sig om Tea och har varit bra med stona, men vi ville ta så få risker som möjligt och passade på att vara fyra personer, ett par långspön och lite hjälmar. Utifall att man skulle man bli tvungen att försöka gå emellan för att förhindra att hingsten försöker döda fölet vill man vara förberedd och ha så bra förutsättningar som möjligt. Vi valde också en hage som Tea känner (den är vanligtvis en liten del av den stora hon går i), men med bra uppsyn, jämt underlag och en möjlighet för oss att hinna komma nära hästarna om så skulle behövas. Bunny och Pepper fick även bära grimma så vi skulle ha en chans att kunna fånga dem.

Och allt gick bra! De sprang en del och Bunny talade med stor tydlighet om att Pepper var både ful, dum och skulle hålla sig på avstånd. (Skulle tro att det ändrar sig om någon dryg vecka när hon borde börja brunsta). Pepper försökte självklart imponera med sitt stiligaste sätt att röra på sig. Efter ett tag fick de komma ut i resten av hagen medan vi fortsatte att hålla ett öga på dem medan Calinka tömkördes. Calinka har inte alls varit sig själv senaste dagarna, extremt stel och öm i kroppen och med aldrig tidigare skådade reaktioner på det. Nu gick hon faktiskt riktigt bra i tömkörningen - bättre än många pass. Kul, men jag förstår ingenting. Pepper hade fått en tömkörningspromenad innan ihopsläppet. Percy fick åter gå med Calinka.

Pepper, Bunny and Tea in the same pasture

I think that a good stallion should be able to be share his pasture with mare and foals. There is no reason for a stallion to be mean to the foals - he don't get more offspring because of that. But before you have tried if a stallion behaves well you don't know his reactions. Pepper hasn't seemed to care about Tea before - from the other side of the fence. He has been treating his mares well, but we didn't want to take more risks than necessary and was four person, a couple of long whips and helmets. If you have to get in and try to separate a stallion from killing a foal you want to have as good conditions as possible. That was also the reason to chose a pasture that Tea knows well (a part of the one she uses normally), with good sight, flat ground and not to big so it would be possible to get to the horses if needed. Bunny and Pepper also got to wear halters so we would have a chance to catch them.

And everything went fine! The ran some, but Bunny told Pepper clearly that he was ugly, stupid and that she or her daughter didn't want anything with him to do. (Guess she changes her mind in a week or so when she is supposed to get in heat). Of course Pepper had to show of - trying to impress her with his most beautiful way of moving. After some time we let them get into the full pasture and we kept an eye on them while long reining Calinka. Calinka have not been herself lately, extermly stif, tense and with never before seen reactions. Today she worked really good on the rein - on of her best long rein sessions. I don't understand a thing.Pepper got a long rein walk before he get to meet his new wife. Percy got back with Calinka.

Bunny and Tea knew where the gait was - and thought about taking that way out.

When I left - not close together, but not very far away either.

This picture don't make Calinkas work justice - don't know why she looked the worst while I had the camera in hand.

Hästavel - en utopi?

Som en sammanfattning på diskussionen om olika avelsmål kommer nu vad jag skulle vilja avla fram och hur jag skulle önska att min flock med hästar såg ut.

·         Exteriört vill jag inte ha några hästar i min flock som inte fyller mina baskrav. Eftersom ingen individ är perfekt får man alltid kompromissa och acceptera mindre saker som man inte gillar. Däremot är det inte så lyckat om både sto och hingst bär på samma "negativa" egenskaper.

Jag vill ha små, ponnylika hästar, som precis når upp till höjdmåttet och stora, rejäla hästar som nästan passerat det. Alla ryttare är inte lika stora och båda sorterna verkar vara vanligt förekommande inom rasen. Samma sak när det gäller grovlek; vissa är kraftigare medan andra är mera finlemmade – jag vill ha båda varianterna

·         Gångarter Tidigare har jag konstaterat att jag hellre vill ha hästar som har lättare för trav än för passgång. Nu har jag börjat ändra uppfattning lite och kan tänka mig någon eller ett par individer med lättare för passgång. Detta kan vara så att man genom att avla enbart på hästar som har lättare för trav kan försämra tölten för mycket. En passaktig häst då och då är nog inte helt fel för att behålla en bra gångart. Men, så klart ska avelsdjuren inte ha svårt att tölta. Om man letar efter häst att köpa är det inte alltid så lätt att få prova galopp då inte alla använder den gångarten och trav är det ännu färre som utnyttjar. Däremot sätter jag ett stort värde på att även dessa gångarter är bra. I Sverige tror jag att vi kommer att vilja kunna ta med våran Rocky på en dressyrtävling då och då, även om gången så klart inte kommer att vara som ett halvblods. I USA diskuteras istället mycket hur högt hästen lyfter på sina ben och det avgör i vilka klasser hästen tävlar. Jag skulle vilja ha hästar inom hela  det området; både de som går riktigt lågt och de med rejäla benlyft, t.om. med någon kan lyfta högre än vad RMHA tillåter på tävling. Detta för att det verkar vara en naturlig variation inom rasen.

·         Temperament Det typiska Rocky temperamentet är en självklarhet, men det finns ändå individuella skillnader; de som är mer för show och framåt, de som är lugnare. Även här vill jag ha bredd och inte bara en typ.

·         Stamtavla Stamtavlemässigt vill jag få med så många linjer som möjligt.

·         Färgmässigt skulle jag vilja ha minst en individ med varje färganlag som finns inom rasen. Det betyder inte att jag vill ha en isabell, en gulvit, ensilvergulsvart, en gulbrun och så vidare utan att jag vill ha en häst med gulgen. Sedan har jag potentialen att få alla andra färger och tappar inte den egenskapen.

Och varför dessa val? Jo, för att jag tror på att som ensam uppfödare i Skandinavien så behöver jag kunna visa på rasens bredd, på de variationer som finns. Vem säger att det jag gillar allra mest är det som alla andra gillar? Sedan måste jag så klart kunna stå för det jag har och därav har jag t.ex. mina exteriörkrav. Hur pigg och framåt en individ är eller om den är 148 cm eller 162, eller vilken färg den har spelar inte så stor roll för mig däremot. Dessutom tror jag att om rasen ska kunna bli livskraftig utanför USA behövs en genetisk bredd att ta ifrån för att inte hela tiden vara beroende av att importera. Det är nog en utopi, men det är så jag planerat min flock hittills och som jag kommer att fortsätta planera min flock om jag får chans att utöka den. Sedan kanske jag en dag blir för fast för några av linjerna och ogillar andra för mycket så att mitt val tillslut blir smalare. Eller så är köpare bara intresserade av en viss typ. Men tills dess..

Horsebreeding – an utopia?

To sum up my discussions about different breeding goals I am going to be more specific about what I want to breed and how I wish my herd was like.

·         Conformation wise I don’t want any horses in my heard that don’t live up to my basic requirement. But, as no-one is perfect there is always going to be compromises and acceptance of things that I don’t like. But, it is not good if both mare and stallion carries the same “negative” traits.

I want small, pony like horses that just reaches the height according to the breed standard and big, massive one that nearly pass it. All riders don’t come in the same size and both seems to be common within the breed. The same with “bulkiness”, some seems to be slender and refined while others are big and chunky – and I want both of them.

·         Gait Earlier I didn’t want horses that had easier to pace than to trot. Now days I have started to change my believes a little and wouldn’t have a problem with a few individuals that finds pace easier than trot. According to recent studies the gait might be lost if breeding to many trotty horses. Therefore a pace one every now and then might be a good choice. While looking for a horse to purchase it is not always easy to se what kind of canter the horse has as many don’t use that gait and even fewer trot their horses. I evaluate both those gaits. I think that in Sweden people are going to like to bring their Rockys to dressage tests and even if the gait of the Rocky isn’t going to beat gaits of horses breed for dressage test for generations. But, the still need to be able to canter and trot ok to participate. In USA the height of the legs lift seems to be discussed a lot and that gives different show disciplines. I would like horses from all those disciplines, the ones with a really low one and ones with a lot of lift, maybe even higher than RMHA permit at shows. As it naturally seems to be horses within the breed that do that.

·         Disposition The typical Rocky disposition is a must, but there is still differences. Some horses are more showy and forward going, some are calmer.

·         Pedigree wise I want as many different lines as possible.

·         Color wise I would love to have at least one individual with all different color genes that exists within the breed. That doesn’t mean that I need one palomino, one perlino, one silver smokey black, one buckskin etcetera, but one horse with the crème gene – then I have the potential to create the other and don’t lose that traits.

And why those choices? I believe that as, so far, the only breeder in Scandinavia I need to be able to show the variation within the breed. Why would it be that everyone else likes the same things as me best? Of course I need to be able to stand for what I breed and therefore I have my own conformation qualifications for example. How forward going, if it is 148 cm or 162 cm in height or coat color doesn’t matter a lot to me on the other hand. I also believe that if the breed should have a chance outside USA a genetic diversion is needed so new imports isn’t needed all the time. I guess it is an utopia, but this is how I have planned my heard so far and am going to continue to plan it if I get the chance to enhance it. Maybe later on I get attached to some of the lines or traits and dislikes others to much and make a more narrow choice. Or that people only want some of the types. But until then…

Hästavel - individen

Om man nu vet vad man vill ha, vad man strävar efter så gäller det "bara" att hitta de rätta individerna. Men hur får man reda på allt som dem? Självklart beror det på ras och ålder hur lätt det är att få tillgång till relevant information.

Vad ligger bakom en eventuell skada - hållbarhetsproblem eller ren otur eller en ovarsam tidigare ägare? Varför har hästen inte det temperament man söker - trivs den inte eller har den helt enkelt ett sämre temperament, ont eller är den lätt för att den är hos en ägare som jobbat mycket med att få bort de sämre sidorna. Skevheter i benställningen - hade de kunnat korrigeras i tidig ålder, handlar det mera om att uppfödaren inte korrigerat det, eller är det allvarligare fel som  riskerar att gå i arv till avkomman eller hindra individens kapacitet och hållbarhet.

Dessa och många andra frågor gäller det att ställa sig och med en ung häst är det svårare och lättare. Svårare för att hållbarhet och tävlingsresultat ännu saknas, man får försöka se hur släkten har presterat. Lättare för att hästen kanske inte fått så många upplevelser så att man kan se "den sanna naturen" hos individen.

Ytterligare en sak som jag har insett är meriter, vad ger de mig? Efter att ha bevittnat shower i USA är jag inte säker på att jag alltid föredrar de som vinner. Jag ser att de individerna inte alltid har de egenskaper jag söker, helt enkelt för att mina ideal är något annorlunda. Däremot säger de så klart något, de visar att hästen går att träna och klarat av den stressande miljön på showen, det kan visa på mångsidighet om hästen ställt upp i flera grenar med godkänt resultat. Det kan indikera en viss typ av gångart eller fallenhet samt vad ägare och tränare har för intresse och kunskap. Om jag däremot är intresserad av uthållighet säger kanske inte showresulten så mycket, då är meriter från distansritt bättre, eller om jag vill hoppa och så vidare. Men, att hästen inte har resultat från distansritt behöver inte heller betyda att den inte är uthållig - bara att den aldrig testats i detta, kanske på grund av talangbrist, men det kan lika gärna vara ointresse hos ägaren. Därav blir meriter inte det viktigaste för mig, utan var och en får utvärderas utifrån vad de ger mig för information.

Med alla dessa variabler behöver det inte bli enklare att hitta individer som passar och ingen är heller perfekt. Det gäller att väga fördelar mot nackdelar. Att se vad som behöver kompletteras hos de individer man har och var man kan tillåta något som man inte anser nära perfekt. Samt att vad hästen nedärver är inte alltid vad man ser, kanske blir det farmors temperament och morfars benställning.

Horse breeing - the individual

If you know what you want, what you are looking for, then you "only" have to find the right individuals. But how do you do that? Of course breed and age matters in how easy it might be to find good information.

What lies behind an old injury - problem with soundness, unlucky or a owner that haven't cared? Why doesn't the hose have the temper that you are looking for. Is it not happy, is in pain or has it owner managed to train the horse well so it only shows subtle signs of a much worse temper? Legs that aren't perfectly correct - could they have been corrected early if the breeder had cared, or are they more seriously and might pass by to the offspring or hinder the individuals performance?

Those and many more questions comes up and with a young horse it becomes both easier and harder. Harder as soundness, own merits and longevity can't be seen, even if you can look at close relatives. Easier as the horse might not have been very influenced by people and therefore might show its "true character".

I have also thought that show results, what do they show me? After watching show in the US, I do not always prefer the winner. Those individuals do not always have the traits that I am looking for, my ideals are a little different. On the other hand, they always tells something; they show that the horse is trainable and withstand the stress of the show. It can show a multi-talent if the horse has participated in many different classes with a good result. It might indicate a type of gait or talent for something and what the owner and trainer likes and knows about. But, if I am looking for stamina I might better look for endurance ride results and so forth. Still, if the horse lacks results from endurance it might not be because it don't have stamina - maybe the owner had no interest in that discipline. Therefore results aren't the most important thing, but each needs to be evaluated accordingly.

With all those I don’t haven’t o be easier to find individuals that fit and no one is perfect. Plus and minus has to be evaluated against each other. To be able to search for what is missing in the individuasl in the breeding program and what could be accepted even if not perfect. And what the foal inherits is not always what the parent have; it might be grandma’s disposition and grandpa’s legs.