Ullekalv: Hästfärg - Årstidsskiftningar

Percy in the add, august 2011

Förutom att hästar sätter en rejäl vinterpäls så kan de även ändra färg en hel del mellan säsongerna. Nu råkar jag ha två hästar som är extrema på det. När det gäller Pepper är det ingen överraskning, det karakteristiska för en konstantskimmel är just att den byter färg över året. Percy däremot var en större överraskning. Ett tag tyckte vi att hon bytte färg varje vecka...Jag har fått höra att hennes farfar, som också är en silvergulbrun även han byter färg mellan säsongerna och åren. En anledning kan vara att de troligen båda bär på sooty genen - den lär ha lite av den effekten.

A very visible line at the back (but she is not a dun)

Calinka och Bunny är inte alls lika extrema i sina färgbyten, men jag tar med några bilder på dem. När det gäller Calinka är det tydligt att hon blir solblekt på sommaren - i vilken utsträckning har varierat mellan åren. Dessutom tenderar blekningen att vara störst där någon utrustning har legat, under sadlen, under tränsets nackstycke, eller där täckes nerkant har gått emot frambenet...

Winter face, very dark around the eyes.

Percy infebruary 2012

Horses tend to put on a good winter coat, but they may also change color between seasons. I own two horses that is good at that. When it comes to Pepper taht is what would be expected for a roan horse. Percy on the other hand was a bigger surprise. Last spring we thought that she changed color each week... I have heard that her grand sire, a silver buckskin as well, is the same . One reason might be that they probably both carry the sooty gene and that gene is suspected to behave just like that.

Percy, end of mars 2012

Calinka and Bunny is not at all as extreme in color change, but I show some pictures of them as well. When it comes to Calinka she get sun bleached to different degrees different years, and usually she gets light where some equipment have been used. For example the saddle, the place where lower end of the rug touches the front leg, the place where the bridle goes behind the ears...